Lilla Brattöns historia

Välkommen till Elviras Skärgårdskrog

Vid det här laget vet du säkert att Lilla Brattön förvandlades till en semesterö i och med att SKF:s grundare, Sven Wingqvist, skänkte ön, som han ägde ihop med sin maka Hildur, till arbetarna på företaget han grundat i samband med sin 50-årsdag i december 1926.

Det är nästan hundra år sedan. Semesteröar var inte något som fanns på den tiden. Det fanns knappt ens någon semester att tala om. Och att ta sig till Lilla Brattön i Hakefjorden, strax utanför Stenungsund, var inte en tur på 30 minuter med bil från Göteborg som det är idag. Det var en ordentlig resa ut i det okända på landsbygden och havet.

Sommaren 1928 togs ön i besittning av SKF:s verkstadsklubb. Klubbens ordförande, Bror Nilsson, tog tag i det praktiska ihop med övriga medlemmar i styrelsen. Transport ordnades och möbler införskaffades till de bostäder som fanns. Men i början var det mycket som var provisoriskt.

Den första sommaren var det svårt att få folk att besöka ön. Och ofta möttes man av argumentet att det var oansvarigt att locka ordentligt folk till en öde ö där det varken fanns vatten eller mjölk.

Bror inbegrep sin fru Elvira i arbetet för att om möjligt göra Lilla Brattön behaglig. Hon skötte alla de saker som gubbarna sannolikt inte tänkt på. Som att ordna med sängar och sängkläder, att driva på gubbarna i styrelsen och inte minst skaffa mat och dryck.

Många är berättelserna om Elviras strapatser med att ordna föda till gästerna på Lilla Brattön. Hon förhandlade med mjölkbönder, gjorde improviserade inköpsresor till Stenungsund medelst roddbåt och köpslog med motvilliga skeppare som absolut inte ville ta en tur via Lilla Brattön. Elvira ansträngde sig för att folk skulle ha det bra här på vår ö.

Även om det med tiden blev lite bättre, och slaktare och bönder frivilligt kom ut till ön med sina varor, var det inte förrän 14 år senare, sommaren 1942 som det började talas om en restaurang på Lilla Brattön. Även denna gång efter ett infall av Sven Wingqvist som inför Bror Nilsson konstaterade att:

– Det är för jäkligt. Här ligger ni på ängarna och drar er dagen lång medan era fruar får slita och släpa med matlagningen och annat när de så väl behöver ta igen sig.

Sagt och gjort, en restaurang finansierades och färdigställdes och idag bär den Elvira Nilssons namn för att hedra henne och alla andra som ansträngt sig för att göra denna underbara plats till ett hem.

Här serverar vi nu som då god och rejäl mat producerad på lokala råvaror.